Bank, brak.

Det var ett jäklans liv på Alex innan, han brusar upp för inget alls. Han skäller på barnen, jag försöker förklara att han inte kan säga vad som helst till en femåring, eller har jag fel?
Efter namn som fet gris, din late jävel och hot tar jag in barnen på deras rum. Jag håller om dem en stund och den känslan av kärlek som sprids från dem måt jag bra. De förstår inte än, inte alls hurdan far de har egentligen. Vem vill berätta för dem att deras pappa (som nyss var så öm och kärleksfull bara vänder på stört och är skyförbannad för ingenting)  är konstig, knäpp.
Jag kan inte själv förklara hans beteende, jag vet bara att det inte håller i längden och att inte jag klarar detta år ut och år in. Vem skulle. De dagar då han inte blir arg alls är som en sommaräng, problemet är bara att det vänder snabbt.
Jag har många funderingar, många idee'r, jag fantiserar ofta om hur det vore bara jag med barnen.
En gång sa jag till honom att jag inte orkade längre, jag fick ett staket på mig. Han förklarade att hans barn kom med honom inte med mig. Jag skulle aldrig få vårdnaden om dem. Aldrig. Nähe, vad är då meningen med att sticka? Jag vill ha mina barn.

Alltid glad, utåt!

En människa som inte mår bra har olika sätt att hantera det, vissa kryper undan gömmer sig.

Andra är som jag, sprallig, glad och possitiv till det mesta.

Mitt skal, fast vore jag i rätt förhållande skulle jag nog vara ganska glad och sprallig endå, fast på ett friskare sätt.

Mina barn betyder allt, jag lovar ALLT.

Jag, moa, betyder inte alls mycket. Inte alls.

Det är okej, så länge barnen mår bra mår jag bra.

Adoptera denna droppe!

Genom att adoptera denna droppe och placera den på din  hemsida/blogg, så visar du sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i sin ensamhet.


Välkommen till min nya blogg!


Om

Min profilbild

Sara

Bor på en liten ort tillsammans med min man och våra två barn och djur. Älskar mina barn och imellanåt även livet och min man. Fia är fem år och My är 2 år. Min man, Alex, kan vara lika snäll mot mig och barnen som han kan vara elak. Det vänder snabbt. Namnen är inte de vi är födda med men för min och barnens säkerhet väljer jag att inte avslöja för mycket.

RSS 2.0